...men va ska man göra?
Jag pallar inte längre. Jag försöker så jäkla mycket men det går bara inte längre, tårarna får rinna, spruta o krypa ner nu för jag orkar verkligen inte mer. Om du springer ifrån verkligheten så är det ett race du aldrig kommer vinna.. Det är så tyvärr att verkligheten alltid kommer ikapp en. Jag försöker lämna dom bakom mig men förr eller senare är dom så nära att dom till och med är inuti och gnagar på mig.. det känns så fruktansvärt mycket och jag vet inte hur jag ska hantera det längre. Jag vet inte hur länge jag har försökt nu, jag orkar inte med det längre.. Det går bara inte. Jag vill bara sitta här för all framtid och kolla på One Tree Hill, O.C, olika filmer eller bara sitta och skriva. Jag vågar inte stänga ner datan och försöka sova för tankarna kommer spränga min hjärna. Dom tar sig in på en bakväg och när dom kommer fram så får dom sig smällar, dom blir slagna tills dom flyger i väggarna och det är då det gör så jävla ont. I hela kroppen.
.
Jag är van vid att må bra och därför säger jag det när folk frågar, och för det andra så VILL jag må bra. Som jag har sagt innan "vill jag så kan jag" och jag kan må bra.. Jag måste bara låta det ta tid och det gör jag. Men tiden läker fan heller inga sår! Det är ren bullshit. Det är du själv som måste hjälpa till. Låt dig själv må dåligt men sjunk aldrig till botten, men när du har mått dåligt så rengör såret och sätt plåstert på. SEN kan vi snacka om att låta tiden läka det! Men det första måste du hjälpa till med. Jag är en person som är, tyvärr(!), bra på att ljuga. Men jag gillar det inte, faktiskt så hatar jag det. Så det minsta jag kan göra och hjälpa mig själv med just nu är att sluta ljuga för mig och alla andra om att jag mår när jag i själva verket mår dåligt. Skit rent ut sagt. För jävligt. Fruktansvärt. Hemskt...
.
Jag blir också väldigt lätt beroende av människor. Jag har svårt för att bli kär och när jag väl blir det så blir jag det ordentligt. Det är ingen lek för mig då, det är på allvar och min största rädsla är för evigt att bli sårad..det är det värsta som kan hända och därför förstör jag mycket för mig själv och för andra. Min självsäkerhet låg på 9 av en skala till 10, nu ligger den på ungefär 5. Beror på humör o.s.v också men oftast är det 5. och 5 på en skala för mig är som 0 för vissa andra. Att ligga på en femma är helt enkelt uselt och jag vet inte heller hur jag ska kämpa mig uppåt på den biten.. Jag brukar säga "må inte dåligt över nånting du kan göra åt", som t.ex folk som klagar på att dom är för stora i kroppsstorlek. Jaha? Börja ät nyttigt och träna så ska du få se resultat! Ord fixar inte ditt utseende.
,
väldigt osammanhängande text men fy så skönt det känns att få ur mig allt..
.
En sak som är väldigt viktig för mig är tillit, det är ingenting jag behöver skriva ut här vilka jag litar på till 100% men det är min mamma och min syster och en kompis. och hon vet själv vem hon är. Det är p.g.a att i hela mitt liv har jag blivit sviken av "kompisar" hit och dit, jag har hört att dom snackat bakom ryggen på mig och hur tror dom att det bygger upp ett förtroende? Jag har också mina brister, jag har sårat folk om och om igen men det är inte min avsikt och mening att göra det. Och det är det nog inte för många andra heller, men folk som är ögontjänare har ingen plats i mitt hjärta. Dom kan gärna få finnas i mitt liv men inte mer än så. Dom är smuts.
....
Det var allt för mig. tack och hej
Stanna på toppen men se aldrig ner på folk, dom ser ju upp till dig
Kommentarer
Trackback
