- 88an, ni vet glassen?, den får inte heta 88 eftersom den åttonde bokstaven i alfabetet är H och då blir det HH vilket är Heil hitler?

Jag läser in ofta Kissies blogg, det händer kanske en gång i månaden. Ja, det spelar ingen roll egentligen. Men jag har suttit och läst 12 sidor nu och jag fattar inte vad hon tänker på. Hur många är det inte som läser hennes blogg? Tusentals tjejer, 12+ sitter och tokläser och klassar henne som deras idol och allt vad det nu är. Dom ger henne självförtroende, pengar och en massa annat, vad ger hon dom? Underviktiga kroppar som kan leda till döden. Jag vet själv hur grovt jag pratar nu men är det inte så?

En sak jag är bra på är att ignorera problemen och stöta bort dom tills dom inte längre finns kvar i mina tankar, endast i hjärtat långt där inne. När det sedan kommer en mindre sak som inte är värd att bry sig om (egentligen) så bryter jag ihop totalt. Jag är trött och sjuk just nu. Men det ska inte ändra på något, inatt ska jag stanna uppe tills solen går upp igen och jag ska tänka på vad jag vill och inte vill, jag ska dra fram alla skitsaker, stora som små, och tänka igenom dom. Jag ska släppa ut allt jag bär på och lätta på mitt hjärta, jag ska kolla på världens läskigaste skräckfilm helt själv, jag ska gråta tills jag inte får luft och sova i någon timme därefter. Jag ska göra allt tvärtemot vad jag egentligen vill och kan. och Imorgon bitti ska jag vakna upp med ett leende på läpparna och tänka, säga och faktiskt tycka, att jag mår bra.

Jag pallar inte längre. Jag försöker så jäkla mycket men det går bara inte längre, tårarna får rinna, spruta o krypa ner nu för jag orkar verkligen inte mer. Om du springer ifrån verkligheten så är det ett race du aldrig kommer vinna.. Det är så tyvärr att verkligheten alltid kommer ikapp en. Jag försöker lämna dom bakom mig men förr eller senare är dom så nära att dom till och med är inuti och gnagar på mig.. det känns så fruktansvärt mycket och jag vet inte hur jag ska hantera det längre. Jag vet inte hur länge jag har försökt nu, jag orkar inte med det längre.. Det går bara inte. Jag vill bara sitta här för all framtid och kolla på One Tree Hill, O.C, olika filmer eller bara sitta och skriva. Jag vågar inte stänga ner datan och försöka sova för tankarna kommer spränga min hjärna. Dom tar sig in på en bakväg och när dom kommer fram så får dom sig smällar, dom blir slagna tills dom flyger i väggarna och det är då det gör så jävla ont. I hela kroppen.

Jag har en hemlighet, eller faktiskt så har jag flera hemligheter. Min största hemlighet är att jag mår dåligt. Jag mår inte bra nånstans. Jag känner mig ensam, frustrerad, arg, besviken och ledsen. Jag låter som ett emo som gillar att skära sig men så är det inte. Min mamma sa en sak om mig som fick mig att tänka efter, hon sa att jag var stark och kunde stå emot vad jag än ville, hon sa att jag är en glad men känslomässig tjej som lätt ger efter och säger förlåt eller förlåter. Det är sant, jag visar inte mitt inre men när jag väl gör det så gör jag det ordentligt, det händer bara några enstaka gånger. Det bästa jag visste, en gång för längesen, var att gråta. Jag grät när jag var glad, jag grät när jag var ledsen, jag kunde ligga och tänka på hemska saker bara för att få gråta. Nu stöter jag undan allt som får mig att vilja böla. Men är det bara därför? För när jag känner för att gråta så kommer det inget, det är som att någon har tappat mig på tårar och nu finns det ingenting kvar. Sanningen är att ifall jag gråter så känner jag mig svag. Så vill jag inte vara, jag vill vara stark, den som klarar mig igenom allt hur svårt det än är. Men det är fel, för det är inte svagt att gråta. Det är bara jag som inbillar mig. Så nu gråter jag, ingen ser mig ändå. Dom enda som vet om det är jag, det är min hemlighet. Nu är det er också.

Nu är det slut, igen, mellan mig och Johannes. Jag pallade inte mer p.g.a privata anledningar. Tänk att något super kan vända till botten på bara några timmar.

Långt ifrån verkligen, bortom detta liv. Bort från Sverige och alla dessa falska människor.

Fy fan! Har aldrig förr velat komma bort så mycket som nu, Turkiet kommer i rätt läge. Att komma bort från familjen och alla falska fi**or ska bli så jäkla skönt! Det enda folk gör nuförtiden är att klaga och snacka skit. Skaffa er lite mer liv och lite mindre fritid så kanske världen hade blivit en lite gladare plats att leva på! Eller iallafall Limhamn för fy i h*lvete va alla här är riktiga bitterfittor. Ursäkta mitt språk men jag är riktigt trött på allt här, inatt kommer jag bort från folket och miljön och det ska bli så skönt så jag kommer vilja stanna där förevigt.

Har ni någonsin tänkt att ni vill det ska hända något i ert liv, något bra/dåligt/kul/tråkigt, ja vad som helst egentligen. Och när det händer så är det mycket som händer på en gång. Jag har aldrig velat göra prov, läxor eller redovisningar men nu är allt på en gång och jag är sönderstressad. Min hjärna har lagt av och jag orkar inte plugga. Pallar verkligen inte!

Har för mycket tankar, känslor, redovisningar, prov och omprov för att kunna tänka på bloggen.. Därför ligger jag lågt här ett tag tills mitt liv är i ordning igen. Tar alltså en liten bloggpaus, kanske till söndag, sen är det bara måndag och tisdag kvar som vanliga skoldagar. Ha det bra gullungar ♥

Är det bara jag som tycker det är riktigt töntigt att allting ska bli en stor sak om någon lägger ut en bild på sig själv i bara trosor och bh? Det är flera tusen mer människor som ser en när du går på stranden i bikini än dom som ser dig på internet?! Och om en kille med en massa magrutor lägger ut en bild på sig själv i bara kallingar så är det helt OK? Jag fattar inte grejen, alla tjejer/kvinnor är fina precis som dom är så varför skulle det vara något dåligt att visa upp sig själv? Det är väl faktiskt bättre att göra det än att ligga inne och skämmas över sig själv! Då snackar jag inte att man ska lägga upp flera nakenbilder på sig varje dag, men bh och trosor??? What the fuck is the big deal?! Kan någon snälla förklara det för mig för jag förstår inte vad problemet är! :)