Don’t pretend like he was ever interested
Har ni någonsin tänkt att ni vill det ska hända något i ert liv, något bra/dåligt/kul/tråkigt, ja vad som helst egentligen. Och när det händer så är det mycket som händer på en gång. Jag har aldrig velat göra prov, läxor eller redovisningar men nu är allt på en gång och jag är sönderstressad. Min hjärna har lagt av och jag orkar inte plugga. Pallar verkligen inte!
Och kärleken. Var fan tog den vägen...? Vad hände egentligen? Nu hittar den tillbaka till mig men när fan ska jag hitta den? Fan fan fan.
Dessutom är det svårt att ha vänner. Och det känns ibland som att man inte räcker till. Jag tänker alltför mycket och jag kommer till helt sjuka svar på mina egna frågor. Jag inbillar mig en massa skräp som inte är sant, jag trycker ner mig själv. På utsidan visar jag självsäkerhet och väldigt bra självförtroende men insidan bryts ner av en massa sår.
-
Jag vill inte ha pojkvän innan jag har hittat mig själv så vad fasen har jag gett mig in på..? Jag har vänner, dom vill jag stå fast vid, men jag har ett liv och det vill jag leva. Jag vill inte sitta hemma och plugga när det finns så himla mycket roligare saker att göra. Men samtidigt är det ju det bästa för min framtid.. Äsch, jag får väl jobba på Cellos hela livet.
Kommentarer
Trackback
