Familjen är värst..

So not true. Min mamma är bäst♥ Precis som alla mammor ska så märker hon direkt när något är fel. Spelar ingen roll hur många leenden jag visar för hon rotar inuti. Hon vet att jag är nere nu även om jag inte säger det till någon (Grattis nu får ni alla veta), t.ex igår skrev hon ett sms från ingenstans att hon älskar mig. Känner mig så jävla taskig när hon säger något och jag säger något taskigt tillbaka, sen vill hon ändå ha en kram och jag säger nej. Och så går hon och köper en chips påse till mig. Jag älskar dig mamma!
HAHAHAHAHA klockren bild

Not good......

Det är inte kul att sitta och dränka sig i musik bara för att glömma sina problem, sin ångest, prov och läxor.. Men vad ska man göra. Jag är inne i värsta depp perioden nu, vill bara den ska ta slut snabbt som fan.. Har värsta mensvärken också. haha asså jag pallar inte...

Tankar...

Jag har ingen lust längre. Inte till någonting alls. Skolan går utför, mitt förhållande går utför, kompisrelationer går utför. Hela mitt liv går bara utför, ingenting går rätt och jag orkar inte hålla ihopa allt med ett leende som inte ens är äkta längre. Det känns som att jag försöker förgäves, men det hjälper inget. Innan var jag den som pratade om mina "problem", jag snackade alltid med mina närmsta vänner när jag inte mådde bra, men den tjejen försvann, hon klistrade på ett leende och grävde ner problemen, Men tjejen är tillbaka och nu gräver hon ner humöret och tar fram problemen istället.
Jag pallar heller inte sitta och klaga dag ut och dag in om allt som går snett i livet. Life goes on, även när det inte är som en dans på rosor. Men nu vill jag bara skita i livet, göra som jag vill och göra det precis när jag vill! Men livet funkar inte så, tyvärr. Man får nöja sig med vad man har för en dag försvinner allt

Elin Andersson

Det suger att vara i perioder när allt är allmänt skit. När man tvivlar på sig själv och på folk runt omkring en. Jag hatar att gå runt och veta men inte få bekräftelser. Jag har en pojkvän som jag älskar och som älskar mig tillbaka, jag har/och hade två allra bästa vänner som jag nu inte längre vet var jag står med, iallafall inte med den ena.
-
Jag är femton år, mitt liv har just börjat. Jag är i åldern där livet handlar om vänner, fester och kompisar. Varför ska man bry sig om skolan och läxor? "Min framtid är ju så långt fram". Men vi alla lever i vår framtid, nuet är vår framtid. En minut från nu har vi gått från det förflutna till det som ska hända. Saker händer spontant men det finns också saker vi planerar och förväntar oss.
-
Jag har drömmar och mål för mitt liv. Jag vet hur jag vill ha mitt liv. Men är det inte en stor skillnad på drömmar och mål? Folk säger åt mig att leva här och nu, om du planerar för mycket blir ingenting som du har förväntat dig.. Fast är det inte bara jag som kan bestämma det? Life is what you make it. Visst?
-
Men mitt i alla orden vet jag också att jag har fel, för som sagt är jag femton år. Vad vet jag om livet? Det enda jag vet är att jag har ett liv och det ska jag inte kasta bort. Och även om jag inte har någon blekaste aning om var jag kommer befinna mig om 10 år så vet jag att jag har en framtid framför mig.
Livet handlar inte bara om att ha kul. För att ha kul måste vi också ha tråkigt



Nyare inlägg
RSS 2.0